KarinPersson

Jag var på Friskis Kungsholmen, som var sjukt stort! Jag gick vilse i omklädningsrummen och hittade knappt ut. Efter träningen solade jag, och sen promenerade jag hem, duschade, lagade mat och satte mig framför datorn. Och nu sitter jag här! Mår rätt bra nu. Känner mig duktig och fräääsch!

Pasade på att sporta mina spons-prylar också!

Perfekt att göra lite reklam!

Igår kväll var jag och Sofie på bio och såg En dag. Jag läste ju boken i somras  och tyckte inte om den något vidare. Men jag tänkte att det är en typisk bok som faktiskt gör sig bättre på film. Och faktiskt, den var bättre. Inte den bästa film jag sett, men helt okej.

Vi har börjat med nästa kurs nu, Utvecklingspsykologi. Om barn om och ungdomar. Mest barn och deras utveckling. Den här kursen är nog en av de första som fokuserar på psykologi. Inte på genetik, hjärnstrukturer eller nervsystem. Roligt!

Fast det känns som om kursen borde vara roligare än den är. Det mesta är sånt man kan hitta på föräldrarsidor och räkna ut själv.

Men det är mycket filmer på små söta bebisar som kryper runt och greppar saker och skrattar och ramlar. Man kan riktigt höra de biologiska klockorna ticka i rummet. Igår fick föreläsaren till och med säga till att vi ska koncentrera oss på forskningsynpunkten i filmerna och inte på de söta barnen.

Men de är ju så undehållande, de små!

Kolla på den här lille till exempel. Det här är ett exempel på Moro-reflexen. När små barn hör ett högt oväntat ljud så sträcker de ut armarna, och sträcker upp benen. Den här reflexen är till för att barnet ska bli upplockat av mamman om det skulle hända något farligt. Det är alltså en evolutionärt utvecklad reflex, och ingen handling. Barnet väljer inte att slänga ut armarna, det bara händer. Som det syns på bilden, den lille krabaten fortsätter ju sova med armarna upp i vädret. Heheh så söt!

På tal om skolan ska jag sätta mig och plugga lite nu. Kram!