Berätta...Berätta mer...Mmm...Okej...
Hej!
Jag har varit i London, och det var underbart! Jag och Ninni drog iväg på ännu en litterär resa, denna gången följde vi Virginia Woolfs fotspår. Vi har traskat runt i Bloomsbury, gått på Tate modern, British museum, druckit lite öl, och klagat över vårt skabbiga hostel. Bilder kommer, jag lovar! Men först vill jag ha Ninnis bilder. Det är nämligen några guldkorn där.
Idag har vi börjat med samtalsmetod i skolan. Vi fick bland annat lära oss det här:
Så ska alltså en psykolog bete sig.
Ni anar inte hur mysko det är att sitta i grupper om tre och vara psykolog, patient och observatör i olika omgångar. Att vara intervjuaren är svårt nog, att hitta rätt ord, sitta rätt, rätt kroppsspråk, "använda tystnaden som ett redskap". Men patient är nästan ännu svårare, att hitta på en historia om sig själv, lägga upp för frågor och framförallt, inte börja skratta.
Men det var riktigt kul! Lite synd att föreläsningen blev flyttad från 9.00 till 13.00 utan att någon sagt till klassen. Dessutom var föreläsningen obligatorisk, så de som inte kunde stanna kvar till 16.30 med tre timmars varsel får rest på kursen och får göra om den nästa år. Great!
Nu ska jag ge mig på torsk till middag!
Jag är ledig imorgon!
Köpte denna fina fina plansch i London (och lyckades få med mig den på Ryanair-planet!) och nu sitter den på min vägg. Och såhär psykotiskt glad är jag för det!
Jag har varit i London, och det var underbart! Jag och Ninni drog iväg på ännu en litterär resa, denna gången följde vi Virginia Woolfs fotspår. Vi har traskat runt i Bloomsbury, gått på Tate modern, British museum, druckit lite öl, och klagat över vårt skabbiga hostel. Bilder kommer, jag lovar! Men först vill jag ha Ninnis bilder. Det är nämligen några guldkorn där.
Idag har vi börjat med samtalsmetod i skolan. Vi fick bland annat lära oss det här:
Så ska alltså en psykolog bete sig.
Ni anar inte hur mysko det är att sitta i grupper om tre och vara psykolog, patient och observatör i olika omgångar. Att vara intervjuaren är svårt nog, att hitta rätt ord, sitta rätt, rätt kroppsspråk, "använda tystnaden som ett redskap". Men patient är nästan ännu svårare, att hitta på en historia om sig själv, lägga upp för frågor och framförallt, inte börja skratta.
Men det var riktigt kul! Lite synd att föreläsningen blev flyttad från 9.00 till 13.00 utan att någon sagt till klassen. Dessutom var föreläsningen obligatorisk, så de som inte kunde stanna kvar till 16.30 med tre timmars varsel får rest på kursen och får göra om den nästa år. Great!
Nu ska jag ge mig på torsk till middag!
Jag är ledig imorgon!
Köpte denna fina fina plansch i London (och lyckades få med mig den på Ryanair-planet!) och nu sitter den på min vägg. Och såhär psykotiskt glad är jag för det!
Kommentarer
Trackback
