Om arv
Ibland funderar jag på om jag verkligen är dotter till mina föräldrar. Visst har jag en viss likhet med pappa, men det ärinte så att det är slående. Jag skulle lika gärna kunna vara ett kusinbarn liksom.
Det är inte som min bror, som ofta blir misstagen för pappa. På kusinträffen fick nån gammal moster nästan en hjärtattack för att hon trodde att Joel var hennes avlidne make.
Men, nu har jag fått bekräftelse på att jag faktiskt tillhör familjen. Jag har nämligen kommit på vad mitt arv är från släkten; sjukdomarna och krämporna.
Jag var öronbarn när jag var liten, har ont i ryggen, har ont i leder lite då och då. Och igår kom pricken över det berömda i:et. Gräddan på moset. The thing that seals the deal. Jag fick ont i hälsenan. Det är ett drag som går i den Perssonska släkten, och speciellt pappa har länge haft problem med den lilla kroppsdelen.
Så nu vet jag alltså. Jag är ingen oäkting!
Här tänkte jag lägga in en bild på vad jag har gjort de senaste dagarna, men eftersom jag har blivit så katastrofalt dålig på att ta kort på senaste tiden (läs: jag har tappat bort min kameraladdare och orkar inte leta efter den) så kommer en bild från älskade Birmingham. Läg märke till glasskillen bakom som är med på bilden! Han posar han också!!
Kärlek till er.
Det är inte som min bror, som ofta blir misstagen för pappa. På kusinträffen fick nån gammal moster nästan en hjärtattack för att hon trodde att Joel var hennes avlidne make.
Men, nu har jag fått bekräftelse på att jag faktiskt tillhör familjen. Jag har nämligen kommit på vad mitt arv är från släkten; sjukdomarna och krämporna.
Jag var öronbarn när jag var liten, har ont i ryggen, har ont i leder lite då och då. Och igår kom pricken över det berömda i:et. Gräddan på moset. The thing that seals the deal. Jag fick ont i hälsenan. Det är ett drag som går i den Perssonska släkten, och speciellt pappa har länge haft problem med den lilla kroppsdelen.
Så nu vet jag alltså. Jag är ingen oäkting!
Här tänkte jag lägga in en bild på vad jag har gjort de senaste dagarna, men eftersom jag har blivit så katastrofalt dålig på att ta kort på senaste tiden (läs: jag har tappat bort min kameraladdare och orkar inte leta efter den) så kommer en bild från älskade Birmingham. Läg märke till glasskillen bakom som är med på bilden! Han posar han också!!
Kärlek till er.
Kommentarer
Trackback
