Äntligen lite jobb!
Imorse, efter flera veckors jobbtorka, ringde de från bemanningen tjugo i 7 och frågade om jag kunde börja jobba kvart i. Självklart när det är finaste Så idag har jag jobbat. På Ekeliden dock så det var riktigt roligt! Träffa alla som jobbar där, och ta det lite lugnare. Nu när jag har jobbat bara i Hemtjänsten i några månader är det rena semestern på Ekeliden. Tid att prata lite extra och inte behöve stressa på vårdtagarna.
Nu hoppas jag på lite mer jobb så jag får ihop lite pengar. Kan sätta pengar på att de ringer 1:a maj från Hemtjänsten.
Senaste dagarna har inte innehållit så mycket, men ändå varit väldigt hektiska. Många fikor har det blivit, samt lite shopping och kalas.
Nu ska jag snart in och träna. Usch, är trött i benen men har redan lovat att träna innan jag visste att jag skulle jobba..
Och imorgon är det Valborg! Alltid misslyckat, kallt och slutar på Skräcklan. Imorgon ska jag till Johanna och äta pizza. Alldeles, alldeles lagom.
Sommarkänsla och Lina
Jag har läst hela dagen när jag satt ute, varvade lite med att sitta inne när det blev för varmt (!) men läste likväl. Snart har jag läst ut hela boken. Vissa böcker går så himla fort att läsa. Sådana som man tycker är jättebra med egentligen lite för enkla och menade för yngre publik. Som Harry Potter. Eller Linas kvällsbok, som jag läser nu. Har sett filmen men tyckte den var sådär. Men boken däremot är så himla bra! Lite Fucking Åmål över det hela. Hög igenkänningsfaktor, nästan lite pinsamt. Jag har verkligen suttit och skrattat högt åt den här boken! Och gråtit också faktiskt... ja ja!
Och det är så toligt att det handlar om Vänersborg, man känner igen sig där också. Ja ibland är det skönt att känna sig lite liten. Men lite åldersnoja får man ju när man läser om en tjej som är "mycket äldre, typ 18 år". Pyttsan.
Nu ska jag läsa ut de sista kapitlen. Det är väldigt spännande nu.
Och jag är lite kär i Ivar.
Kan han duga istället för Roger?
Kanske med några fler år på nacken.
Men är det inte ett lite väl stort steg bakåt att gå från en tennisspelare till en 13-årig bokkaraktär? Måhända.
Njut av solen, ha det bäst!
Rosa skor
Nu är jag trött. Vet inte riktigt varför riktigt, det är inte så att jag har tagit ut mig totalt.
Fast lite har jag ansträngt mig idag. Jag och Lisa var på lunchjympa som började klockan tolv. Jag underskattade min snabbhet lite dock. Cyklade hemifran vid elva. Var framme tjugo över. Så det blev till att vänta lite.
Det kändes lite som skoljympan all over again att duscha bland folk och vara i omklädningsrum. Men vi ör ju inte kräsna kom vi fram till. Friskis duschar är bättre än många i Oz. Speciellt den i Daintree kom upp, tänk att vi har bott där.
Föreställ er följande: Mitt ute i regnskogen, en flera mil lång grusväg har lett oss in på en väldigt fin camping, dock med mer mygg och djur än jag någonsin sett. I alla fall, duscharna låg i en separat barack. Sällan varmvatten, ofta inget ljus. Ödlor på väggarna och spindlar i taken. Lera överallt, som inte går bort, kallt eftersom det var halvt om halvt utomhus. Och när man kom ut därifrån vet man inte riktigt vad man trampar på, för lampor var ju inte att tänka på.
Då känns inte Friskis så farligt.
Lite sidospår så där.
Efter jympan fikade vi med Johanna. Cyklade hem i ilfart för att åka med pappa till Siba och leta efter träningsskor. Det var extremt utplockat, men till slut hittade jag ett par bra på Intersport. Pappa muttrade om att de bara var söta, men jag fick allt medhåll från personalen så det fick bli dem. De är rosa. Det är inte min stil. Men träningsskor överhuvudtaget är inte min stil så det är väl lika bra att ta i ordentligt.
Ska snart få ordning på bilder och sånt, lite roligare då. Håll till godo!
Puss på er!
All Day And All of the Night
Nackdelen är ju att man inte har låtarna på datorn så man kan lägga in dem på iPoden. Men med Ipredlagen (BLÄ) ska man väl vara glad över att kunna lyssna över huvudtaget..
Idag hittade jag i alla fall soundtracket till The Boat that Rocked. Jag snöar lätt in på filmer jag ser. Jag kan sitta och googla i flera dagar om historien bakom filmen, skådespelare, och framför allt soundtracket. För några veckor sedan kollade jag på Pochahontas (ja den tecknade) och efter det läste jag allt om den riktiga Pochahontas, så nu är jag riktigt instuderad på henne!
Jag hade även en Green Street Hooligans-period, då jag kunde allt om firmor i England..
Men idag hittada jag alltså min senaste favorit, låtarna till The Boat that Rocked, Sök bara på just det på Spotify så får du fram hela soundtracket. Underbart!
Idag blir det kanske fika med Gerborn och Madde, vi får se hur det blir. Annars ska jag städa toaletten och leta träningsskor! Återkommer säkert under dagen, peace out!
(O)väntat giftemål
Jag hade nämligen sedan Melborne planerat att gifta mig med Roger Federer.. Ni vet, tennisspelaren som ser så snäll ut och verkar så gullig. Han var min blivande man.
Men nej, nu läser jag att han har gått och gift sig den slyngeln. Med sin flickvän sedan åtta år. Dessutom ska har bli pappa i sommar. Vad är oddsen? Att en av världens bästa tennisspelare gifter sig med någon anna än mig alltså.
Så nu får jag fundera ut en ny plan. Med Roger hade jag ju garanterat inte haft några problem med pengar. Så antingen får jag hitta någon annan välbärgad snubbe eller så får jag helt enkelt börja plugga och tjäna ihop storkovan själv. Attans, det får väl bli att slita till psykolog i alla fall...
Ja ja grattis i alla fall Roger till giftemålet och till barnet. Jag väntar tills ni skiljer er i stället!
Nu ska jag snart in på jympa med Johanna. Röra lite på fläsket är ju alltid bra.
Ta det lugnt!
Fika Fika
Igår var jag, Madde och Åsa på bio. Lagom uttråkade och oinsirerade bestämde vi oss för att lägga en hundralapp på att se en film.
The Boat that Rocked blev det, och den var riktigt bra! Den handlar om en piratradiokanal i Storbritannien som inte får sända från landet och istället ankrar upp på en båt ute i Nordsjön. Samtidigt försöker myndigheterna få stopp för dem, eftersom de spelar rockmusik hela dygnet. Tydligen gillar inte regeringen det.
Grymt bra musik var det också, fullt med mina favvosar som The Kinks, The Hollies, Dusty Springfield och Beatles såklart.
Se den se den!
Nu får jag knapra i mig llite gröt innan jag ger mig in till storstan. Ses!
Långsamma dagar
Jag gick i alla fall med mamma på promenad i Vargön igår. Hon letar efter en löpare. Vi skulle leta på Vargöns Järnhandel, stor dramatik. De hade tyvärr ingen löpare så vi vandrade hemåt. Då kommer den, chocken.
Jag tycker inte om när man ska döpa om vägar och gator till knepiga namn som ingen kan uttala. Men nu har det blivit steget värre. De har döpt om Björkåsstigen. Vargöbor vet vad jag menar, den som går genom bokskogen till Björkåshuset. Och det är inte vilket namn som helst. Nej, nuförtiden heter den lilla stigen "d'Orchimonts stig"! Vad är detta, döper om en liten stig i Sverigen minsta skog till någon franskt outtalbart! Och varför ska den ha ett namn? Det är ju ingen som bor där. Tror de att barn ska ringa till varandra och säga "Vi ses vid d'Orhimonts stig"? Det är som att kommunen verkligen vill ha in det här namnet någonstans, och det enda som fanns tillgängligt var en liten upptrampad gång.
Nej, hybris passar inte i Vargön..
Sen ringde Åsa och frågade om vi skulle ta en promenad. Så två promenader blev det i alla fall igår!
Ikväll blir det först träning med min nya träningskompis Madde, och sen bio. The Boat that Rocked står på schemat. Verkar faktiskt bra, även om det som främst lockar är att Rhys Ifans är med. Ni vet Spike från Notting Hill.
Ha en bra dag hörni, nu ska jag ut och kratta mossa!
PS. Bild på vägskylten vid stigen kommer när jag hittat min USB-sladd
Congrats!
Dagens klagoämne
Senare gav jag mig ut i dödstrafiken på 45:an ut till landet. Att köra på motorväg, och allmänt alla vägar med hög hastighet, är en riktig mardröm ju! Även om man ligger lite över gränsen blir man hela tiden omkörd av galningar i 200. Värst är det om jag kör ensam, Det slutar uteslutande med att jag sitter med ett krampaktigt grepp om ratten och skriker "FÖRLÅT!" till alla som kör om mig. Fast det brukar vara ett ganska vanligt scenario även i stadstrafik.
Jag gillar faktiskt inte överhuvudtaget inte att köra bil. Jag är helt enkelt dålig. Eller så är alla andra dåliga. Jag iriiterar mig i alla fall alltid på massa folk.
Min lista på folk jag irriterar mig på i trafiken:
1. De som inte blinkar i rondeller. Vad är det för fel?! Hur svårt är det att blinka lite och visa att man ska ut ur rondellen, så alla andra slipper stå och vänta?
2. De som ligger jättenära bakom, även om man kör 10 km/h för fort. Oftast medelålders män i stora bilar. Någon gång ska jag bromsa in så de åker in i mig och får betala. Mohaha!
3. De som inte kan bestämma sig om de ska köra ut i en korsning eller inte, och som i sista stund bestämmer sig för att satsa järnet, så man nästan kör in i dem.
4. Gånggängare som går rätt ut i övergångsställen utan att se sig om. Visst, vi har zebralagen, men det är skillnad på att skita i den och att faktiskt inte se gånggängare. Livsfarligt!
5. De som snor parkeringsplatser. Grrr!! Har människorna ingen skam i kroppen?! Återigen medleålders män, oftast i SAAB eller Volvo.
Nu har jag fått klaga lite för dagen. Gårdagskvällen var i alla fall väldigt trevligt med grillning hos Madde ute i Lane Ryr!
En ny blogg har nått världen
Så har även jag, teknik-invaliden, fått nys om det här med blogg och bestämt mig för att skaffa en egen.
Det är en blogg med lite Seinfeldt-tema. Ni vet, en blogg om ingenting. Nåja det som är värt att berätta om finner ni i denna blogg!
Idag har jag äntligen träffat Madde efter henes långa resa i Obamalandet. Vi och Åsa tog en lång fika på Majas som sig bör. Sen var vi lite kriminella. Åsa gick in och köpte vin medan jag och Madde gick en sväng runt kvarteret.
Madde svor åt en a-lagare och vi höll på att frysa ihjäl men vi klarade oss utan skador!
Nu ska jag snart tvinga iväg mig och träna. Ni som känner mig vet vilket inställning jag har till träning (DÖDEN!) men ännu sitter den där nyhetskänslan i så man får ju passa på.
Sitter och kollar på vårt knapra påskris. Mamma tvingade ut mig i skogen förra veckan för att hitta björkris. Djupt inne på viksängen inser jag att jag inte har en aning om hur björkris ser ut. Måste ha misssat den delen av Mulleskolan. Visst känner jag igen en björk, men de fullvuxna är ju höga och har inga grenar. Och de små såg inte ut som björkar någon av dem!
Så jag ringde mamma (som fröjdade sig på Ullared) i halv panik och frågade hur björkris ser ut. Efter beskrivningen "ganska ljust" fortsatte jag min jakt längre och längre in. Till slut tog jag lite av varje jag hittade och lät mamma plocka ut det som var rätt. Så det sluttade med att det blev ett rätt tanigt ris iår...
Så går det när man skickar ut mig i naturen!